Genom hela livet har jag kämpat mot mentala hinder och motstånd och jag blir mer och mer medveten om vad dom ställer till med. Jag har alltid varit insiktsfull, medveten, analytisk och självkritisk. Har ett väldigt stort intresse för människans sinne, vilket kanske är därför jag är så medveten om vad som händer inom mig hela tiden och undrar varför.
Jag har inte pratat med så många om detta, för det är inte många som förstår i min närhet. De ser inte och tänker inte på samma sätt som jag. Men jag vet att det finns fler därute, som kämpar mot sina mentala hinder/diagnoser osv. Som är mentala problem i vardagen.

Jag såg ett klipp idag på youtube där man intervjua en person som hade asperger, autism m.m. och jag tyckte jag kände igen mig lite för mycket i denna persons hinder i livet. Vilket väckte dessa tankar hos mig.
Många saker (mentala hinder) har jag haft genom hela livet, men jobbar fortfarande på många. Själv har jag alltid känt att vissa saker som tex inte kunna titta folk i ögonen, var ett hinder för mig i samhället och gillade inte den delen av mig själv. Vilket gjorde att jag tvingade mig att försöka, så jag drogs till människor som vågade mycket mer än jag själv. Jag tog dom bra bitarna av dessa människor och ”gjorde likadant”. Eller inte helt, men det hjälpte mig i alla fall tillslut. Idag kan jag göra det, men ibland är det fortfarande lite obekvämt. Det var lite som att vara en kameleont i tonåren, ”Härma” andra. Inte att jag inte var mig själv, men det smitta av sig till mig kan man säga. Jag hade ju också dels bara fotbollen under den perioden i livet, vilket var mitt liv, inget annat fanns på kartan!

När jag tex ska till affären och handla, vilket kan skapa ångest vissa dagar och andra dagar är det enklare. Men jag gillar det inte. Det är pga att det kan vara mycket folk, det kan bli stressigt, det kan vara någon jag möter som jag inte är redo för att möta. Jag vill vara beredd kan man säga. Likadant med oväntat besök, uff! ogillar det extremt!
Jag har svårt att skapa rutiner som håller, och det har jag haft också genom hela livet. Men ändå är jag bra på att få saker gjort som när jag nu har haft eget företag i 5 år. Men det beror nog på att jag får bestämma, och skapa listor att följa, ingen som tvingar mig till något.

När jag ska utmana mig i något som tar emot, skapar ångest eller annat obehag, får jag kavla upp ärmarna! Talar om för detta motstånd att idag är det en dag där jag ska ta mig igenom det. För jag vet att många gånger när jag gjort det som jag tycker är jobbigt, så är det lite lättare sen.
Jag får ta fram krigar kvinnan inom mig och vara den som styr mitt liv.
Det funkar många gånger, jag tänker hela tiden påvägen mot det nya, att det är värt att prova en gång. Ha en plan för vad jag ska göra när jag väl är där. Skulle jag absolut inte gilla det, eller tycka det är jobbigt/obehagligt eller vad som. Så kan jag alltid gå därifrån. Försöker lägga in energi till att inte tillåta hindret få bestämma eller ha energi till att styra mig. Se det som egot som inte vill att jag ska utvecklas. Så blir det mer tydligt vad man ska övervinna!

När jag vart mamma, så har det tagit många år, att få nya rutiner, ha struktur osv. Det tar enormt mycket energi av mig, och återhämtning har varit svårt att få till. Men nu denna vecka, har jag tagit fram krigar kvinnan inom mig, kavlat upp ärmarna och börjat gå till ett gym! super jobbigt, men behövligt.
Jag får mer energi och bli piggare i hjärnan av det. Så jag känner de positiva effekterna av det. Men det som tar emot är att jag inte vet hur många som kommer vara där, vilket typ av energi kommer vara där osv. Jag dömer mig själv samtidigt för jag är ur form m.m. (massor av onödiga tankar, jag vet. Men de är där). Men jag har nu hittat ett mindre gym, mysigt där det verkar vara lättsamma, icke dömande människor som tränar. Härligt! Det kanske kan hjälpa mig att stärka mig framåt. Jag hoppas det.

Jag slutar aldrig kämpa mot mina inre demoner som jag kallar det. För jag vet att de går att vinna över. Jag har ju gjort det förr 😀
Så har du hinder inom dig som styr lite för mycket i ditt liv?
Ge inte upp, låt inte egot vinna! Ta dig igenom utmaningen så blir det lite lättare för varje gång.

Ta hand om dig! Kram Sandra