Känsliga barn, mediala barn, högkänsliga barn. Ja det finns många olika benämningar. Men denna gång kommer jag ta upp barn som är mediala och sensitiva.
Barn som känner av energier, ser andar och energier. Som också reser på nätterna och möter fler olika energier även där.

Själv har jag upplevt väldigt mycket som barn, jag kände och såg andevärlden. Kände av omgivningen även ifrån dom människor jag hade runt mig. Jag var väldigt introvert som barn ända upp till högstadiet.
Vågade inte ens titta någon i ögonen. Var som en kameleont för att passa in.
Detta var nog ett förvar för mig för att inte behöva gå in i något annat än att bara finnas med i denna värld. Då jag inte förstod exakt vad det var.

Jag drömde 90% mardrömmar. Blev störd varje natt av något. Jag hade natt skräck och det startade runt 5-6 års åldern.
Själv hade jag inget stöd alls ifrån mina föräldrar. För det fanns inget annat än den fysiska världen för dom. Min fantasi var extrem och oftast mörk. Vilket ledde till oroliga lärare, när de såg min fina konst jag gjorde i skolan haha!

Idag händer det att jag får hjälpa barn att hantera detta idag, och lära dom att kontrollera detta.
Bland annat har jag nu fått börja hjälpa min dotter som är 5 år. Det märks tydligt hur hon blir påverkad av det. Hon är orolig för att gå och sova. Men när hon väl somnar så sover hon djupt! Och är ute och själs reser vissa nätter. Ibland får hon nog bara besök av energier. Jag märkte det för någon månad sedan att det började bli starkare, genom att hon började gå i sömnen ibland. En gång gick hon bara ut ur sovrummet, ut i vardagsrummet och skulle in i en stor spegel. Jag fick stoppa henne och bädda ner henne igen.

Nu har hon börjat sätta sig upp, prata mycket, och är orolig. Ibland pekar hon på något. Nu sista gången pratar hon om något jag inte förstod. Jag frågar om hon vet vart hon är, men fick som svar nej. Sedan tittade hon på mig och började le. Hennes energi var helt annorlunda. Jag kände att energin ökade, och det var någon annan som överskuggade hennes fysiska kropp, då hon såg suddig ut, lite som vibrerande. Jag sa att hon är i sin säng, i sitt hem. Försökte få henne att landa lite i sig själv. Men det tog en stund. Hon skulle promt sitta upp och le bara.
Hon kommer inte ihåg något av det. Detta händer lite då och då.
Nu säger hon att hon vill att det ska vara magiskt beskydd när hon ska sova, för det gör att hon kan slappna av mer.

Den rutin vi nu gör innan sovdags är: Att hon får fantisera om hur en bubbla ser ut, hon får själv bestämma färg på den. Sedan får hon fantisera om att hon är i sin bubbla, och är trygg där. Samt att hon bestämmer själv vem som får komma in i hennes rum. Det är viktigt att bygga upp den bestämda sidan, då det är vi som tillåter att de får komma eller inte. Vi har satt upp en liten påse med kristaller som ger beskydd också i fönstret. Det har vi gjort, då jag märkt att det finns ett energi stråk som går ifrån hennes sovrum. Som en liten portal. Allt för att försöka få energin i balans och att hon ska få sova ifred. Jag fick även lägga ett beskydd på sovrummet också.

Jag vet ju själv hur jobbigt det var att sova. Hur rädd jag var osv. Så jag säger inget om att inget finns. Även om jag inte känner alltid vad som har hälsat på hos mina barn.
Det är det värsta vi föräldrar kan säga, ”det är inget där”. ”det finns inga spöken”. ”Det finns inga monster”. Vi säger att allt är inbillning och att de inte ska lita på sig själva.
Att de just kan säga monster, beror på att det är vad deras fantasi visar. Andar och energier som är lägre kan visa sig i den form som man själv tycker är otäckt eller läskigt. Så det behöver inte vara ett skelett bara för att barnet säger det. Men det kan vara en energi som visar sig så för barnet.
Egentligen är inget rätt eller fel för barnet.

Min son har smått börjat känna av. Upplever inte än att han ser förutom härom dagen. En natt så vaknade han och han pekade in i ett hörn och så visade han att han var rädd. Han är bara 2 år och det är svårt att kommunicera. Men jag är förberedd! På att hjälpa, inte stänga ner mina barn eller något. Bara lära sig att hantera det på ett bra sätt.

Så har du ett barn eller känner någon som upplever energier och andevärlden? Låt barnet får berätta. Var en trygghet. Prova att använda bubblan, och du kan även rena rummet med salvia tillsammans bed barnet för att säga att ”detta är (barnets namn) rum, och ingen annan än familjen får vara här och änglarna. Änglar brukar vara någon som ett barn kan förstå och är fint. För att börja bygga upp en trygghet och en bestämd sida om att man själv kan välja och bestämma.

All lycka till , och tack för att du läste! Kram Sandra