Kan ju börja med att ”Jo det finns högkänsliga som är extroverta också”. Man behöver inte vara introvert bara för att man är högkänslig. Men större procenten är det.
Lite kul är det att se när man nu har gått från att vara företagare till anställd, och att större procenten där har typ ADHD och är som duracell kaniner och bara kör på. Och så står man själv bredvid och känner sig som lugnet själv. Själv tycker jag inte det är något fel, men har fått kommentarer vid tidigare arbeten att jag varit tillbakadragen, tystlåten osv.
Men det jag själv har tyckt var att jag är iakttagande, läser av miljön, läser av människorna jag kommer jobba med och ta hand om. Samt att jag alltid genom livet, väljer mina ord som jag säger. Jag är inte duktig på kallprat, speciellt om det inte är ett samtals ämne som jag känner är intressant.
Att ha fått vara egenföretagare så har jag kunnat styra mitt schema själv. Fått in återhämtning bättre än nu. Det har varit drömmen kan ja säga. Nu är det tufft att få jobba på schema som inte är logiskt någonstans.

På vissa platser har detta med att vara högkänslig, blivit mer normalt, men på andra är det fortfarande helst duracell kaninen/och den som syns och hörs mest som är attraktiv på arbetsmarknaden.

Som hög känslig var jag som tonåring, en kameleont, jag anpassade mig. ”Tog” egenskaper ifrån människor som var mer modiga, syntes och hördes mer och tog mer plats osv. Jag hade nog också tur att jag var lite feg, och mötte ”rätt” personer. För annars kanske jag hade valt att göra saker som var mindre bra för mig själv. Men låg självkänsla har varit som en röd tråd genom hela livet tyvärr. Samt att detta med den sociala biten, har varit jobbig. Jag fattar inte att jag tagit mig så långt i livet faktiskt som jag gjort. Men jag har analyserat mig själv, jobbat på mig själv och inte gett upp. Jag har haft svagheter som jag inte har tyckt om. Som tex inte vågat stå inför grupp och prata. Tittat människor i ögonen. Ibland socialt trött och inte ens orkat gå till affären för att handla mat. MEN skam den som ger sig. Jag har tagit mig igenom utmaningarna. Men ibland har man haft sina inre demoner som styrt lite för mycket.

Pga att jag är högkänslig, är tex ljud, burrig miljö, negativ miljö, super krävande! Det tar enormt mycket energi tyvärr. Jag blir trött, grining om jag måste vara med människor i en längre period. Jag älskar att vara själv, och har ett rikt inre liv kan man säga.

Ett till ”problem” som jag har märkt hos mig själv men också hos andra som är högkänsliga är att man är lite för hjälpsam för sitt eget bästa. Man tänjer på sina gränser för att hjälpa andra. Man är dålig på att sätta gränser och stå upp för sig själv.
Många kan få höra att man är känslig. Att man blir irriterad, sur, arg för små saker. Men många gånger har man byggt upp sin irritation, ilska under en tid. Så en ”liten” sak blir stor pga tiden som gått. Man har svårt att säga nej. Detta tror jag beror på att man inte vill vara ”annorlunda” så man kompenserar med att hjälpa.

Man snappar upp det finstilta som människor säger, man läser bakom raderna. Så att arbeta på en plats där det är mycket negativ energi, inställningen är inte bra osv. Det blir man lätt påverkad av, och det tar av ens energi. Man kan bli utmattad om man inte återhämtar sig eller om man inte hittar en teknik där man avskärmar sig ifrån de som är negativa på jobbet.

Beroende på hur långt i sin utveckling man kommit, kan man bli olika påverkade. Samt man tar på sig olika mycket utifrån.
Alla har fortfarande olika behov. Men arbeten kan vara jävligt utmanande. För man måste anpassa sig efter ALLA andra som jobbar och arbetsuppgifterna också.
Men samtidigt kan en högkänslig person, vara en stor potential på en arbetsplats också. Man snappar upp andra kollegor, stöttar upp. Man ser detaljer och är noggrann. Riskanalyser brukar man vara bra på.
Man är även lugn och sansad. Man tänker innan man agerar. Man kanske inte babblar för mycket på jobbet heller. Vart är inte detta bra någon stans? haha!

Men som sagt, återhämtning är jätte viktigt. Men jätte svår i många fall.
Det kan vara svårt att bli förstådd. Men vet du! Du är inte ensam. Många känner så här, även om man känner sig ensam många gånger.

Jag tycker det är bra att man fortsätter vara sig själv, och vågar stå på sig att det inte är fel att bara vara sig själv.

Så har du det jobbigt på tex jobbet, eller i livet generellt för du gillar att vara själv mest. Så se din situation ifrån ett högre perspektiv. Vad känner du att du kan tänja på? Och vad skulle du må dåligt av att tänja på?
Gör upp en strategi utifrån vad du behöver. Men också behöver ifrån ”samhället” jobbet osv. För att hitta den bästa balansen. För lösningar finns. Men ibland måste man stanna upp för att kunna se dom.

Ha en fortsatt fin lördag!
Kram Sandra